Det har blivit lite tyst här ett tag, mest för att värken har tagit överhand tror jag. På sista tiden har jag mest tyckt synd om mig själv och inte haft tid för så mycket mer. Nu är det dags att rycka upp sig en aning och inse att livet går vidare även om det gör ont! Det värsta är ju att jag dessutom är arbetslös och då är frågan vad jag ska göra med resten av mitt liv, finns det någon som anställer en tant i sina bästa dar med massor av värk? Om inte så måste jag få mitt liv att innehålla någon slags mening i alla fall.