Jag har fortfarande tomtar på loftet, de börjar bli ganska många nu, men jag har hunnit med lite sockor också. Så har jag lyckats att få min älskade gubbe att börja sticka, fantastiskt det tog bara 26 år! Det som retar mig lite är att han stickar så fint med en gång, men det borde inte förvåna mig eftersom mitt mellanbarn är likadan. Hon hade aldrig varken stickat eller virkat förrut när hon plötsligt en dag sa att jag kanske skulle sticka en figur. Nu är hon hur skicklig som helst och klarar alla slags mönster. Ja ja ibland är det inte rättvist (men jag är fruktansvärt stolt) jag har ju övat i ca. 35 år.

Har stickat en hög med tomtar och jag har några stycken till som ligger och väntar på att bli stoppade och klara.


Här sitter hela gänget och vaktar fruktskålen. I gårkväll var det stickcafe på facebook, vilket jag tycker är en kanon ide man får massor av nya tips och ideer. Det blir kanske inte så mycket stickat eftersom man måste läsa och kolla länkar, kommentera olika foton, men kul är det.

Idag har vi en riktigt ruskig höstdag här med regn och blåst så idag har inte Bella och jag kommit ut på någon längre promenad tyvärr. Vädret brukar inte stoppa oss men just dom här första ruskdagarna på hösten är inte kul. Hittills har vi ju haft kanonväder med sol och riktigt sköna temperaturer så jag är nog lite bortskämd.

Vi har varit ute på en promenad Bella och jag, det var underbart väder, solsken och kyligt. Färgerna är så otroligt vackra just nu, alla höstfärger och blå himmel. Bella tyckte kanske att alla stora fåglar som satt och skränade på åkrarna var roligare att titta och sniffa lite på var mycket bättre än att glo på höstlöv. Tur att smaken är olika.
Hittade ett garn i höstfärger för ett tag sen som blev till ett par födelsedagspresenter, en mössa och ett par tumvantar
.
Hmm någon blev visst avundsjuk när jag fotade mössan och vantarna så jag fick lov att fota henne också så klart. Här kommer min promenadkompis.

Bella är en riktig linslus, märker hon att man fotar något så kommer hon och sätter sig väldigt strategiskt så man bara inte kan missa henne. När jag försöker att fota mina stickade saker brukar hon helt enkelt sätta sig på dem.

Emmili har gett min blogg en total makeover och jag är så nöjd. Jag är inte så bra på sånt men jag klarar av det som jag tycker är viktigt och det är huvudsaken, tur att man har ungar.

Ikväll är det onlinecafe på facebook igen och den här gången ska jag vara med, sist hade vi tillbringat 11 timmar på sjukhus med vår sladdis på tolv år. Han fick ett kraftigt krampanfall tidigt på morgonen och fördes med ambulans till sjukhuset. Tur Emmili och Tomas var hemma för jag fick panik och gjorde ingen nytta alls, kom inte ens ihåg hur man gör när man ringer. Den känslan vill jag aldrig, aldrig uppleva igen. Nu mår han bra igen och verkar att ta det lugnt tack och lov.Jag  däremot sover inte särskilt bra och vaknar vid minsta ljud i huset och är på väg in i hans rum. Läkaren sa att det kunde vara ett enstaka krampanfall och att han kanske aldrig skulle få något igen men för säkerhets skull ska han testas för att se om det kan vara epilepsi.

Jag vet inte riktigt vad jag ska sticka just nu, jag som alltid brukar ha så många planer på gång. Jag hoppas att jag kommer på något snart men under tiden stickar jag på mina sockor som jag ska skänka till stickhjälpen. Min Uppifrån och ner kofta blev kanonbra och jag tror att jag ska sticka en till så småningom, jag har till och med garn som ligger som faktiskt skulle kunna passa.

Idag börjar vår stora skördefest, Eriks klass ska ha försäljning till en klassresa som de ska åka på när de slutar sjätte klass. Jag har bakat småkakor och idag ska det bli lite thekakor också. Emmili och jag har stickat några små söta pumpor också som vi hoppas kommer sälja bra.

Skördefesten här på Öland är en stor tilldragelse och det brukar komma massor med folk så vi hoppas att klassen får sälja en hel del.