I torsdags var jag på mitt andra stickcafe med stickklubben, vi satt i laungen på resturangen Larmgatan 10 och stickade. Vi var ganska många och tog upp en bra plats med alla våra stickor och mönster och allt en stickerska behöver sprida runt sig. Det är en ganska skön avkopplande känsla att bara kliva in och slå sig ner och sticka, man blir avslappnad och känner en stor gemenskap trots att man egentligen inte känner de andra särskilt väl eller inte alls. Jag blev tipsad om något som kallades för kärleksknut av en av tjejerna på stickcafet och fick lov att testa med en gång. Så här kommer en bild på min sjal gjord av kärleksknutar. (Känns väldigt passande idag.)

Nu har jag blivit gammelmoster för andra gången (låter uråldrigt), det blev en liten tjej den här gången, hoppas att jag får chans att se henne snart.

Så är då äntligen min blå kofta färdig, nu återstår att se om jag någonsin använder den...

På torsdag ska jag till min handläggare på Arbetsförmedlingen och se om hon och jag kan kmma fram till någon bra plan om min framtid. Det är ingen skön känsla att vara arbetslös det vill jag lova och vid min ålder börjar det på något sätt kännas ganska hopplöst, trots att jag ju inte direkt är lastgammal och utan tvekan skulle kunna jobba massor av år till men det känns inte som att man är så intressant längre. Detta trots att jag inte har småbarn och masor av erfarenhet. Nåja så länge det finns liv finns det hopp!