Lite av varje.
Nu är det snart dags för min minste att bli tonåring, han har växt som ett ogräs på sista tiden och är nu längre än både mamma och pappa. Det är inte klokt vad tiden går, det känns inte som om det var så himla länge sen han var den minsta bebis jag sett, fem veckor för tidigt född!
Vad jag längtar allra mest efter just nu är att det ska bli varmare och att all snö ska smälta så att jag kommer ut i min trädgård nån gång. Det är nu andra sommaren som vi bor här så nu ska det bli lite planering av trädgården så vi får den som vi vill ha den. Jag har en vision av en engelsk trädgård med blommor överallt och trädgårdsmöbler utplacerade lite här och var. Den ska vara lättskött och alldels lummig.
Det här är min avokadoplanta, jag satte kärnan strax efter jul och den är redan så stor och fin. Hoppas den klarar sig så ska den få flytta ut på altanen till sommaren.
Nu har jag stickat en tröja färdig som ska skickas iväg med lite annat smått och gott till stickhjälpen, jag tror att jag ska sticka en kofta också vi får se. Jag har dessutom gjort en halsduk som ska skänkas till Facebook gruppen Sticka för livet.
Nu är min plan att:
1 sticka en tröja till åt stickhjälpen
2 göra en sjal till i kärleksknutar i blå mohair
3 sticka en uppifrån och ner kofta i blå ull
4 få mitt jätteprojekt att virka ett överkast till dubbelsängen i mormorsrutor färdigt
Puh, det kan räcka!
Vinter!
Ska aldrig denna vinter ta slut, det är så kallt att jag inte ens har lust att ut och gå. Jag vill ha vår nu!
Det här är inte okej, det ska vara grönt och massor av löv.
Jag har på sista tiden inte ens haft särskilt mycket inspration till att sticka och då är det illa men jag har i alla fall gjort lite lappar till Stickklubbens evenemang på Byateatern och så har jag börjat på lite tröjor som jag ska skänka till Stickhjälpen.
Alla hjärtans dag
Funderar på hur jag ska kunna fira alla hjärtans dag, har egentligen inte tänkt på det förrän idag. Men det är klart att jag måste hitta på något, kanske en bakelse eller något annat gott. Jag får fortsätta att fundera på det en stund till.
I torsdags var jag på mitt andra stickcafe med stickklubben, vi satt i laungen på resturangen Larmgatan 10 och stickade. Vi var ganska många och tog upp en bra plats med alla våra stickor och mönster och allt en stickerska behöver sprida runt sig. Det är en ganska skön avkopplande känsla att bara kliva in och slå sig ner och sticka, man blir avslappnad och känner en stor gemenskap trots att man egentligen inte känner de andra särskilt väl eller inte alls. Jag blev tipsad om något som kallades för kärleksknut av en av tjejerna på stickcafet och fick lov att testa med en gång. Så här kommer en bild på min sjal gjord av kärleksknutar. (Känns väldigt passande idag.)
Nu har jag blivit gammelmoster för andra gången (låter uråldrigt), det blev en liten tjej den här gången, hoppas att jag får chans att se henne snart.
Så är då äntligen min blå kofta färdig, nu återstår att se om jag någonsin använder den...
På torsdag ska jag till min handläggare på Arbetsförmedlingen och se om hon och jag kan kmma fram till någon bra plan om min framtid. Det är ingen skön känsla att vara arbetslös det vill jag lova och vid min ålder börjar det på något sätt kännas ganska hopplöst, trots att jag ju inte direkt är lastgammal och utan tvekan skulle kunna jobba massor av år till men det känns inte som att man är så intressant längre. Detta trots att jag inte har småbarn och masor av erfarenhet. Nåja så länge det finns liv finns det hopp!
Sista dagen på praktiken!
Igår var det sista dagen på min praktik i 1:an och på fritids, jag fick blommor, massor av fina teckningar och choklad. Sen fick jag massor av kramar, jag tror aldrig att jag fått så många kramar någonsin! Gissa om det var svårt att låta bli att lipa.
Nu ska jag ut i verkligheten igen och det känns minst sagt läskigt, men jag har en plan, nu ska jag bara våga genomföra den.
En bild på min blå kofta i korall, det är lite svårt att se riktigt hur den ser ut men färgen blev riktigt bra och jag får lägga ut en bättre blid när den är klar sen. Gillar fortfarande inte garnet men Emmili har snäll som hon är erbjudit sig att ta över koftan om jag fortfarande inte tycker om den när den är färdig.
Emmili och Bosse stickar, det här bevisar väl att man kan sticka överallt och alltid!!
Pelargonsticklingar.
Nu är mina pelargonsticklingar i jorden och min första frösådd för året tittar upp i lådan, så nu kan våren komma när den vill. Nästa fröer som ska ner i sålådan är mina tomater ska bli spännande eftersom det är fröer som jag sparat från förra årets skörd.
Bland annat så ska jag så de här underbara ärttomaterna som vi fick massor av förra året, synd bara att vädret var dåligt de mognade så sent.
Jag stickar för tillfället rosa benvärmare och torgvantar som ska användas till en 80-talsfest. Dessutom håller jag på med en sjal i tunt ullgarn som gör mig galen, den ska stickas i ett mycket fint spetsmönster och hur jag än gör så stickar jag fel! Börjar bli riktigt frustrerande det är ju inte precis första gången jag stickar något sånt här, och det verkar inte vara något fel på mönstret heller inte vad jag kan upptäcka i alla fall. Men skam den som ger sig den ska bli stickad!
